Vem är du?

Jag vågar inte tänka på vem du är därinne i magen. Kommer du att överleva denna resa och bli en av oss? Jag blir mer och mer hoppfull för varje dag. Jag känner att du mår bra. Magkänslan säger att du växer och är frisk. Hjärnan frågar mig varför jag ska ha sådan tur. Ska jag få bli ännu mer lycklig. Jag tar inget för givet. Inte efter denna ivf-resa vi har gjort. Innan vi gick Leon var vi inne i ett sådant mörker att jag inte visste om vi skulle hitta ut. Att tänka tanken; den tanken. Barnlös. Skräck. Nu känns allt hoppfullt, ljust och härligt. Visst jag mår illa osv men jag välkomnar alla symptom. Kan det vara så att vi som har varit ofrivilligt barnlösa och kämpat denna långa väg ser livet lite annorlunda? Vad är viktigt i livet? Mycket såklart men egentligen bara en sak; min egen familj. Mitt barn och min man.

Kommentera inlägget här :