Dagarna går

Dagarna försvinner en efter en som blir till veckor som blir till månader.Tiden går så mycket fortare när man har barn. Undrar varför? Eller är det för att man blir äldre? När man var barn kändes ju en dag som en evighet.

Helgen var härlig. På fredag kväll klippte vi Leon. Jag sa " Ta bara topparna". Hon blötte ner håret och började klippa, lite som Edward Schissorhands. Håret flög åt alla hålkl och kanter. Jag kan inte med ord förklara hur frisyren nu är... Försöker ändå; Uppklippt på huvudet (söderklippt) och längst ner i nacken är det några tunna hårstrån. Det är hemskt! HEMSKT! Jag intalar mig själv att han fortfarande är samma härliga unge, fast med en extremt ful frisyr... Jag klippte bort stråna längst ner och de otroligt långa tunna polisongerna när vi kom hem. Det växer ut.

På lördagen var jag till Sickla och fika med en vän och sedan mötte jag upp man + son på Andys lekland. Big mistake. Ljudnivån är hemsk och galen stämning. De större ungarna knuffas och går före i köer. Ja, jag är då en sådan mirsa som säger till dem. Hemskt jag vet, men Leon hade väntat att få hoppa jättelänge.. Jag tränade på morgonen. Jätteskönt! Jag tränar tyvärr bara en gång i veckan numera, vilket är katastrofalt, men har ju fortfarande ont i foten och får bara inte till det oftare..
 
På söndagen jobbade Kristoffer som vanligt på fm och vid 13 kom svärmor och hängde med Leon några timmar och vi åkte till stan och åt och fikade. Mysigt att få den tiden.
 
Magen växer och jag går in i vecka 28. Jag har bokat tid för ett 3D ultraljud 19 mars. Då ska jag åka till Linköping. Läkaren är en av de bästa i Europa inom fosterdiagnostik, så det ska bli spännande.
 
 

Kommentera inlägget här :