Nu har jag ringt till Ivf kliniken och bokat upptining av något av våra små eskimåer. Jag ska börja ÄL testa på fredag och när jag får stegring ringer jag kliniken och de börjar upptiningen och efter tre dagar sätter man in den om den klarat upptiningen. Spännande men nervöst...
Min älskade hund Ebba fog för några månader sedan. Jag ska berätta Ebbas historia lite kort. Jag skulle passa Evba när hon var 3 år åt en kompis som skulle på finlandskryssning. Det var bara av en slump det blev jag som passade. Ebba är en amerikansk cockerspanieltjej, som i Lady och Lufsen, fast svart och guld. Hon följde efter mig var jag än gick i lgh. Min dåvarande kille var hundallergiker så det var ju liksom inte optimalt av mig att ta hand om en hund. Det fungerade bra. Mun kompis ringde inte direkt och frågade efter Ebba utan jag hade henne några veckor och efter en månad skulle jag lämna tillbaka henne. Jag mådde illa av tanken att vara ifrån henne. Vi hade blivit som ett. En vecka utan henne var hemsk och jag ringde att ville låna henne igen. Linda som ägde Ebba hade en hundkennel och Ebba avskyr andra hundar. Hon är typen som ligger i knä och blir klappad. Hon är en alfahona. Ingen som sätter dig på henne inte. När jag lämnade henne så vägrade hon att stanna hon satt vid ytterdörren, typ glöm mig inte, om hon inte satt i mitt knä och när någon närmade sig mig s morrade hon..Hon ville inte tillbaka. Efter ytterligare en månad fick jag adoptera Ebba. Gissa om jag blev glad? Under 10 år var vi oskiljaktiga.
Det har varit många turer på djursjukhus för Ebba. Mot slutet var hon sig inte lik och sista natten innan hon avlivades så dov vi sked och hon fick ett McDonalds mål och en massa gott.
Igår strödde vi hennes aska vid stugan och tände ett ljus. Min man sa att det är ingen ide att tända blockljuset för det kommer att blåsas ut på en gång. Det snöade/regnade och var blåsigt. Vi hade ceremonin kl 19 på kvällen och 9 dagen efter brann ljuset fortfarande. Tror ni på andar? Ett liv efter döden? Detta kändes himla märkligt, men fint på något vis... Min älskade Ebba.
Jag har varit och fikat med min barndomsvän Öst idag i Sickla. Alltid lika mysigt att träffas. Jag känner mig trygg med henne. Det känns lite som att man inte lär känna nya vänner i Stockholm på samma djup som barndomsvänner från Dalarna. Jag har många fina Stockholmsvänner också, men blir lixom inte samma sak..
Det är verksamhetsplanering tors-fre. Missar ju massor av jobbtimmar...har suttit och svarat på 30 nya mail jag hann få på em möte..suck! Tur att jag älskar mitt jobb och trivs så bra.
Vi ska åka upp till stugan nästa helg. Skönt. Då KAN jag inte jobba, ingen internet..
Jag jobbade 13 h idag.. Så mycket inför säljstart!
Puh! Jag har vabbat men min mobil har säkert ringt 30 ggr så har egentligen jabbat. Ont i kroppen av stress och antagligen feber.. Leon hade fortf 39 feber idag. Skrutten!
Lägger med em benisbild på min nu stora kille.
Det är en massa saker man måste köpa till sitt barn inför vintern. En overall som de kan ha en säsong ligger runt tusenlappen och mer om man vill ha ett fint märke. Leon ska även ha sovsäck/åkpåse till vagnen då de sover utomhus på dagis. De ska ha skalkläder, underställ, skor, gummistövlar, galonisar, vantar, sockor och mössor. Ja det är en himla massa tusenlappar som ska läggas varje höst. Han är dock värd det bästa! Vad vore livet utan min underbara lilla son?!
Det är dags att ta fram vinterjackan..
Jag har så mycket på jobbet att det känns som det enda jag gör är släcker bränder. Jag betar av syssla efter syssla. Jag delegerar de saker jag tror passar till min marknadsassistent. Glad att hon finns. Jag känner att jag inte kan gå på djupet i det jag gör utan gör bara allt jag ska göra i rasande fart. Jag hoppas dock att det lugnar ner sig snart så att jag kan vara mer kreativ och analysera mer. Slänger upp en bild på cupcakes och smoothiesshots vi bjöd på ett event.
Puh nu är denna dag avklarad! Skönt att ha det gjort plus att det gick bra.
Det har varit en underbar höstdag idag. Tyvärr är min man sjuk(feber) och han är precis så där ynklig och sjuk som i tvreklamen ;-)
Vi åkte och åt på eftermiddagen på ett hamburgarhak som var över förväntan. Det var inte jobbigt att ha med Leon fast han tjoade och kastade ris. Det var avslappnat. Skönt!
Fick massa kort på mig och min bästis på telefonen skickade till mig. Hur fan såg man ut??? Många år sedan..
Lite tippex och blyertspenna och simsalabim är 1978=1973! Bra sätt att komma in på krogen när man är minderårig så länge man inte åker fast då såklart.. Ooopsss!!!
Jag hoppas att jag har gått ner lite mer denna vecka! När man ser minus på vågen blir man ju helt klart ännu mer peppad och kämpar desto mer!
Jag har ett stort event på söndag. Efter det ser jag ljus i tunneln!:-)