gyttjegrisen.blogg.se

Dagarna passerar lugnt här i Bang tao beach. Ett ställe jag verkligen kan rekommendera alla småbarnsfamiljer. Jag känner mig inte alls gravid. Inga krämpor. Det enda man kan avslöja mig på är magen som nu är rejält stor. Den blir ännu större på kvällarna. Jag har lite molvärk på nätterna.

Imorse hade vi besök av Lollo på rummet. Leon var väldigt blyg dock. Två vänner kom igår för att bo här tills på söndag. De bor heltid i Thailand. Dock så verkar vi ha lite olika syn på vad man ska göra under semestern. De vill gärna ha fart och fläkt ochåka in till Phatong. Vi vilja lugn. Vi får se om jag pallar att åka in till Bangla road. Tror mest jag blir förbannad på alla äckliga killar/gubbar... Kanske bäst att vara kvar i vårt Ankeborg, vår skyddade verkstad för familjer.

Det har slutat att regna. Allt är underbart. Jag lever i nuet lite smått. Oroandet har jag lagt på vinden för en liten liten stund.

Förlåt att jag inte har skrivit. Jag har varit förlamad av skräck. En rysare. Ny ska jag berätta om provet och resultatet.

Jag var jättenervös när vi kom till fosterdiagnostik på Karolinska Huddinge. Vi träffade en läkare som det tyvärr skar sig med direkt. Han frågade om vi gjort provet tidigare och vi trodde han menade kub test. Blev missuppfattningar och han blev arg. Jag kan tycka att det var lite oempatiskt då han såg art jag var helt skakis och började ju gråta efter någon minut bara..jaja han verkade ändå veta vad han gjorde. Han sa att det var lika stor mf risk på mkp som fvp. Då kör vi!

En bm tvättade magen med sprit och sedan stack han in en lång nål. Sticket gjorde inte speciellt ont men när han gick in i livmodern var det hemskt. En obehaglig smärta, lite som epidralen/spinalen eller när man är hos tandläkaren och de sprutar in bedövning. Man såg hela tiden vad som hände på skärmen. Jag såg min bebis och nålen som skrapade på moderkakan. Det jag kan säga för att lugna är att det går väldigt fort, typ 1 minut. Man klarar det! Vissa tycker inte att det känns. Sedan hade jag kraftig mensvärk ca 2 dygn. Jag tog det väldigt lugnt.

Efter 1 dag hade jag fortfarande väldigt ont och jag fick komma in på UL. Allt såg bra ut. Han sprattlade och hjärtat slog fint. Säger han för jag tror det är en han. Kräv ett UL om ni är oroliga!

Sedan kommer väntan. Man får ett brev efter ca 1 vecka om allt är bra annars så ringer en läkare upp. Jag tror tidigare. Jag ringde i fredags och fick en nitlott som svarade. Kort och sur. Men hon lovade till slut att ringa labbet och kolla efter lunch. Efter lunch ringde det från dolt nr, vi är ju i Thailand, så det var kväll här. En annan bm presenterade sig och sa att allt var bra. Inga kromosomavvikelser. Tack goda Gud!

Nu ska jag försöka njuta av graviditeten! Min lilla 7 cm bebis ligger i magen och sprattlar. Jag har redan oroat mig och krigat för dig så mycket. Det regnar i Thailand och inte minsta solstråle har setts till men jag ler ändå. Vad gör lite regn när du är frisk? Lilla du, jag älskar dig så.

Jag lever i kaos. Mörka moln med oro svävar över mig dag som natt. Jag sover väldigt lite. Ständig oro i magen och huvudvärk. Googlar som en galning.

95% av de som gör kub test hamnar i lågriskgruppen. Vi var dessa 5% som fick hög risk. 1:51 att vårt barn har en kromosomskada. Jag vet att chansen är stor att det inte är något, men den finns ändå där.

Vi är inbokade på ett moderkaksprov på måndag. Vi kommer att gå ditt och höra riskerna och sedan besluta oss för vad vi ska göra. Det är 1% missfallsrisk av detta prov. Om vi hör provet sjukskriver jag mig inför resan. Vi flyger på onsdag kväll. Om jag får mf så kommer det antagligen de första två dygnen. Jag tänker ligga i soffan och ta det väldigt lugnt. Jag har packat klart nästan och förbereder allt ikväll. Provsvaret kommer efter 1 vecka. De ska få ringa oss eftersom vi är i Thailand oavsett.

Alternativ 2 är att om moderkakan sitter krångligt till så gör jag ett extra kub hos en specialist innan vi reser och sedan gör jag fostervattenprov i vecka 16.

Jag famlar i mörker..

Det här med barn nr 2. Jag berättar en historia ur mitt liv så ni förstår en av mina tankar. För väldigt många år sedan skulle jag vara hundvakt åt en kompis amerikansk cockerspaniel. Det bara blev så av en slump. Hon skulle på Finlandskryssning. Jag hämtade Ebba. Jag tyckte inte hon var jättesöt, men verkade lite kul. Mitt ex som jag bodde med vara dessutom allergisk mot hundar. Från första sekund så följde hon mig överallt i lägenheten. Där jag var skulle hon vara. När jag hade varit borta 30 minuter blev hon så lycklig att träffa mig hon nästan bröt ihop. Vi beslöt hon skulle stanna 1månad. Min kompis hade det stressigt och hon hade även många andra hundar att ta hand om. Jag och Ebba var efter 1 månad oskiljaktiga. Jag lämnade tillbaka henne med gråten i halsen. Hon ville ingJag skulle lämna henne. Hon försökte rymma när vi skulle gå in. Sedan satt hon vid dörren och kommunicerade glöm mig inte. När jag var inne hos min kompis satt hon på mig och så fort en annan hund ens närmade dig minsta lilla visade hon framtänderna och var redo till attack. Jag gick hem och grät 1 vecka. Sedan tvingade jag min dåvarande kille att ringa och fråga om vi fick låna henne igen. Det fick vi. Jag hade henne en månad och sedan sa min kompis att jag fick henne. Lycka! Hon var då 3 år. Jag har haft 10 fantastiska år med henne. Hon har hjälpt mig genom kriser, gett mig kärlek, glädje och tröst. Varje gång vi har hälsat på min kompis så har Ebba blivit livrädd jag ska lämna henne. hon har flyttat flera ggr, men Ebba kände på sig var vi var när vi stannade bilen. Jag fick bära in henne.. Hon har haft alla sjukdomar man kan tänka sig. Vi har opererat henne många många ggr. För ett år sedan fick det ändå räcka när vi hittade en gigantisk tumör i livmodern. Vi åkte till McDonalds och köpte ett mål till henne. Hon fick även choklad. Sedan sov vi sked. På morgonen åkte min man iväg med henne så hon fick somna in i hans famn. Askan strödde vi vid stugan och ljuset vi tände på kvällen lyste fortfarande på fm när vi åkte därifrån. Det var snöstorm under natten. Jag köpte Moflin när jag upptäckte cancer hos Ebba för många år sedan för jag ville försäkra mig om att klara förlusten av Ebba om hon dog samt att jag ville hon skulle bli som Ebba. Hon blev helt olik Ebba. Jag kunde heller inte älska henne som jag älskade Ebba, hon skulle ju vara en förlängning av Ebba. Alla tyckte såklart hon var ursöt. 1,5 och näpen. Alla ville klappa henne. Ebba kom i skymundan. Jag undrar om jag kommer kunna älska ett till barn som jag älskar Leon. Det känns omöjligt, men det kan ju vara annorlunda med barn mot hundar. Jag älskar dig redan därinne i magen, lika liten som ett plommon.

Allt såg bra ut. Den viftade på armar och ben när jag skrattade. Puh! Jag är så trött, måste sova nu..

Inatt när jag var uppe och kissade blev det rosa på papperet och senare på jobbet kom torkat blod. Det jag känner mig orolig över är att jag inte gjort något som framkallat det. Det bara kom helt plötsligt mitt i natten. Jag ringde gynakuten och de bokade in mig på en klinik på Södermalm imorgon för ett UL. Det känns bra att gå det uppkollat även om vi har ett kub inbokat nästa fredag. Jag har ju haft ett MA 1 år innan vi fick Leon. Det började då med små blödningar. Fostret växte inte heller som det skulle. Hjärtat slutade slå vecka 9 eller något. Det var en jobbig tid. Jag tänker inte gå och fundera över vad som hänt i en vecka. Lika bra att ta tag i det och kolla upp det direkt.

Busade lite med Leon när vi åkte bil. Min älskade unge!

Det var ju faktiskt inte så hemskt det där mvc besöket. Det var väldigt trevligt. Jag träffade en trevlig barnmorska som verkade förstående och inte alla fokuserad på viktökning eller kejsarsnitt-hatare. Jag lämnade flera rör blod. Usch! Lämnade kiss också och hade aningen för lågt järnvärde. Nu ska jag äta en Niferex varannan dag. Jag vägde mig, huvah... Jag ska minska på sockret. En glad nyhet var att jag får fortsätta med cola light, yejjjj! Jag ska dock skärpa mig med allt socker... På riktigt denna gång..

Imorgon är det dax gör mig att skriva in mig på mvc. Förra gången gick jag på mama Mia Södermalm. Det var toppen. En mysig barnmorska jag kände förtroende för och som lyssnade på mig. Många läkarbesök då jag inte kände Leon, min moderkaka ligger tydligen för som en mur. Det verkar bli samma sak denna gång tyvärr. Inget att göra åt. De tog även min önskan om planerat snitt på allvar och jag fick det beviljat utan tjat. Min önskan var att om jag kom igång av migsjälv så ville jag föda vaginalt annars inte, då igångsättningar ofta slutar med sugklocka eller akutsnitt. Jag var så fruktansvärt rädd att något skulle hända med Leon under förlossningen.

Nu ska jag gå på mvc där jag bor. Mina förväntningar är ganska låga tyvärr. Jag ser framför mig en trött barnmorska som gnäller om att jag gått upp alldeles för mycket i vikt. Hon har ingen förståelse för diverse hormonbehandlingar eller enorm oro som visar dig i hetsätande.

Det behöver såklart inte vara så. Jag kommer att byta om jag inte känner mig bekväm och trygg. Punkt.

Idag var jag på gymmet. Mitt mål är att träna ca 2-3 ggr i veckan under i princip hela graviditeten. Det har ju dock inte funkat nu i början och kommer kanske inte heller fungera mot slutet. Jag tror att man ska förbereda sin kropp på att bli stark. Jag har iofs alltid tränat. Jag tror att man ska fortsätta som man gjorde innan graviditeten. Såklart dra ner på vikterna. Om man aldrig tränat förr så är det nog heller inte bra att plötsligt börja. Nu ser jag bara fet ut. Inte kul. Men tacksamt. Jag har gått upp en massa kilon redan och vet att det inte är hälsosamt. Jag ska verkligen ta itu med det nu! Inte skjuta upp. Bara göra det.

Igår åkte jag till toysrus. Det var 25% på allt bara en dag. Det blev 700:- rabatt! Jag köpte en pratande/sovande bebisapa (1 100kr) lite dyrt men den är helt underbar, ansiktsmålning,radiostyrd bil, sparkcykel med tre hjul, fiskespel med vatten, verktypslåda med eldriven borr. Så nöjd med inköpen. Tänkte låta L mormor köpa kök.

Det gick bra. Lillen var 28 mm och de beräknade mig till 9+4. Så lillen är alltså två dagar större:-) betryggande! Nu är det två veckor kvar till kub. Känner mig ganska lugn efter att ha sett min lilla minibaby.