Vår

När våren knackar på dörren blir jag genast lättare om fötterna. Denna helg har det varit underbart väder. Jag går in i vecka 29 på onsdag. Skönt att ha kommit en bit på vägen. Snart är det även dax för tillväxtultraljud. Jag har önskat mig en speciellt barnmorska. Det är viktigt vem som gör ultraljudet tycker jag. Vissa får man inte alls en bra kontakt med. Jag funderar på att avboka 3D ultraljudet. Jag vill jättejättegärna göra det, men är ju 4 h i bilen..Vill jag verkligen lägga den tgiden när jag ändå kommer att se hur han mår på tillväxtultraljudet? Jag är också lite orolig att det på något sätt kan skada bebis. Vissa påstår ju det. Någon som vet? Det har ju dock varit en dröm att göra ett sådant UL.
 
Häromdagen sa leon att han var tjocksvulten. Kom på att han menade utsvulten. Dock ville han säga att han var mätt. Gulle! Ett annat roligt ord som han sa var spökregn=spöregn eller tjockburjare=aborre. Det är med lite ledset öga man sedan hör att han lär sig ordet på riktigt. De växer så foirt. Han säger nu ord som Det är grymt mamma, eller vi är polare, eller den uppfinningen är cool. Till mig säger han varje dag Du är söt min prinsessa, tack min ängel, tack för du kallar mig så mamma, du är min favorit, jag gillar dig hela dagen,älskar dig. Jag undrar om han har blivit så kärleksfull och generös med komplimanger för att jag är det mot honom? Jag säger säker att jag älskar han minst fem ggr om dagen. Att han är bäst och klarar allt. Man skulle ju kunna tänka sig att han blir lite väl självsäker. Han är så himla ödmjuk och väluppfostrad; Tack säger han till ALLT, han säger att han inte klarar det vissa saker och behöver hjälp, han förstår vad som är rätt och fel hur bra som helst. Jajajaj tänker ni, gud vad hon skryter om sin unge. Och ja det kanske jag gör, men han är helt underbar om omtyckt av alla. Han är min favororit:-)
 
Angående vikten, så har jag inte alls tagit tag i detta tyvärr. Måste skärpa mig.

Dagarna går

Dagarna försvinner en efter en som blir till veckor som blir till månader.Tiden går så mycket fortare när man har barn. Undrar varför? Eller är det för att man blir äldre? När man var barn kändes ju en dag som en evighet.

Helgen var härlig. På fredag kväll klippte vi Leon. Jag sa " Ta bara topparna". Hon blötte ner håret och började klippa, lite som Edward Schissorhands. Håret flög åt alla hålkl och kanter. Jag kan inte med ord förklara hur frisyren nu är... Försöker ändå; Uppklippt på huvudet (söderklippt) och längst ner i nacken är det några tunna hårstrån. Det är hemskt! HEMSKT! Jag intalar mig själv att han fortfarande är samma härliga unge, fast med en extremt ful frisyr... Jag klippte bort stråna längst ner och de otroligt långa tunna polisongerna när vi kom hem. Det växer ut.

På lördagen var jag till Sickla och fika med en vän och sedan mötte jag upp man + son på Andys lekland. Big mistake. Ljudnivån är hemsk och galen stämning. De större ungarna knuffas och går före i köer. Ja, jag är då en sådan mirsa som säger till dem. Hemskt jag vet, men Leon hade väntat att få hoppa jättelänge.. Jag tränade på morgonen. Jätteskönt! Jag tränar tyvärr bara en gång i veckan numera, vilket är katastrofalt, men har ju fortfarande ont i foten och får bara inte till det oftare..
 
På söndagen jobbade Kristoffer som vanligt på fm och vid 13 kom svärmor och hängde med Leon några timmar och vi åkte till stan och åt och fikade. Mysigt att få den tiden.
 
Magen växer och jag går in i vecka 28. Jag har bokat tid för ett 3D ultraljud 19 mars. Då ska jag åka till Linköping. Läkaren är en av de bästa i Europa inom fosterdiagnostik, så det ska bli spännande.