Bildregn

Mina killar







Härliga höst

Jag är mätt på sommaren. Den klibbiga värmen och brända huden. Jag längtar till krispig luft som rensar själ. Färgsprakande ridåer av natur. 

Jag tänker mig Ralph Lauren stilen till hösten. Tänk mörkgrönt, brunt och orange. Snygga ridstövelliknanade skor, röda gummistövlar, ribbstickade tröjor, mörkblå jeans, slingat hår och rosiga kinder. 







Bilder på kelgrisen






Förlossningsberättelse

På fredagen 13/6 gick vattnet. BF +10. Jag åkte in. Jag fick stanna om jag ville i ett undersökningsrum men annars skulle de fixa ett riktigt rum dagen efter. Vi blev inskrivna på avd 63 på SöS på lördag kväll. Inte en värk i sikte. Läkaren frågade om vi skulle snitta. Jag valde att vänta över natten. På söndag sa ...jag att jag ville snittas. Det kom några akutpatienter emellan. Strax innan 15 kom de in och sa att det var dax. Jag fick kateter och jag vet inte om hon satt den fel men började skaka på underkroppen och hade väldiga smärtor när jag rullades iväg. Väl inne i operationssalen blev jag lugnare för hela styrkan därinne verkade så kompetent. Spinalen kändes knappt och alla var jättegulliga. När jag fick den så försvann smärtan av katetern. Det tog ganska lång tid att gå genom ärrvävnaden så då började jag skaka av oro att något var fel. Såg allt speglas i lampan. Mitt blodtryck blev jättehögt 220. När jag till slut hörde han skrika så blev jag helt lugn. 4,5 kg vägde min klump som föddes 15.20. Eftersom det var helg fick jag ligga på uppvaket utan bebis och man. De sa att när jag rör benen får jag komma tillbax. Jag rörde dem innan de rullade ut mig från opsalen för jag ville så gärna vara med han. Alla var chockade Jag fick vara där ändå 30 min pga det höga BT. Ganska så direkt efter spinalen släppt så startade eftervärkarna. Det hade jag inte med första sonen. Omg vilken smärta! På morgonen blev det mycket bättre och jag tog bort kateter och började gå. Jag var kvar 2 dygn och har återhämtat mig väldigt fort. Jag är nöjd med mitt ks och ganska lättad jag slapp vf med tanke på hans vikt och att mina värkar inte satte igång. Noel är världens mysigaste

Åldersnoja

Jag är inte rädd för att åldras utseendemässigt. Jag är rädd för att vara en gammal mamma. Att jag ska vara en av de äldre på studenten osv.. Att jag inte ska orka hänga med. Den fysiska biten är redan dålig då jag ser mig själv som överviktigt och har ingen energi pga alla mackor och godis. Den psykiska delen är väl sådär, är ganska tankspridd och vimsig ibland. Det ligger i släkten tror jag. Jag täcker ju dock upp för det med råge då jag arbetar extremt strukturerat på jobbet med påminnelser och planering. Inget går genom mina alla gallergrindar. Inget missas. 

Idag fyller jag 36 år. Jag kommer vara hemma lite mer än 1 år och när jag går tillbaka till jobbet är jag 37. Snart 40. Medelålders. 

Jag är dock en fighter. En pitbullterrier som en projektledare kallade mig. Jag kämpar på. Utseendemässigt så ser jag yngre ut och har knappt några rynkor. Jag har en stark kropp med mycket muskler men även mycket fett. Jag går bara ta tag i vikten. Det gör jag med ökad träning och bättre kost. Jag vet, lättare sagt än gjort, men jag måste. Jag vägde in mig hos bm på 92 kg. Min fot är fortfarande inte bra och jag undrar om jag någonsin kommer att kunna springa igen. Jag hoppas så, för det är det enda som biter på mina fettceller och ökar min serotoninnivå rejält. 

Gällande att jag är en gammal mamma så kanske man gör sig så gammal man är i hjärtat. Jag ska försöka att leva mer i nuet och dansa som ingen ser på.

Vaginal förlossning versus kejsarsnitt

Snitt är smidigt och kontrollerat. Jag tror att riskerna är färre för barnet, dvs de allvarliga.. Man går dock miste om de naturliga bakterierna mm som bebis får vid vaginal förlossning. Det naturliga är en vaginal förlossning. Man kommer inte ifrån det. Jag valde ett planerat snitt förra gången pga rädsla. Nu är jag 4 år äldre och lite tuffare. Jag har sagt att jag vill föda vaginalt om jag kommer igång naturligt. En igångsättning är inte naturligt och slutar ofta med paniksnitt eller sugklocka. Bebis är inte redo. Mina rädslor som de ska tänka på är:
- Syrebrist eller annan allvarlig skada på bebis
- att livmodern ska spricka och bebis ska dö
- sfinkterruptur 

De ska ha mer övervakning under min förlossning med erfaren personal. Jag ska komma in på en utförlig läkarkontroll vecka 40. De ska kolla fostervatten, moderkaka och bebis. De ska även kolla om livmodertappen har mognat. 

Vecka 39

Jag har jobbat heltid och haft en massa gravidkrämpor.. I måndags blev jag sjukskriven 100%. Det har känts jobbigt att släppa mina projekt till kollegor, men efter ett tag kändes allt bättre. Nu njuter jag av det ljuva livet. Jag är dock ingen som ligger på sofflocket och latar mig. Blir uttråkad och rastlös då. Jag planerar in kompisträffar och ska också starta ett nytt företag. Mer om detta senare i bloggen. 

På fredag har jag inget inbokat. Då är tanken att jag ska boa lite härhemma, sola och kolla på någon serie. Jag lämnar Leon vid 9 ungefär och hämtar tidigare än vanligt. Dock så har han ju väldigt roligt på dagis. Jag vet inte varför jag går dåligt samvete när jag lämnar in han fast jag är ledig? 

Gravidkrämpor: jag har haft superont under vänster bröst väldigt länge. Ibland så ont att jag inte har kunnat sova en enda minut. Till slut fick jag citodon. Jag tog dem bara två nätter. Nu känns det mycket bättre, han måste ha vridit sig, fast han legat fixerad väldigt länge. Jag har mått illa varje dag i slutet av graviditeten. Konstigt! Även det känns bättre. Jag har förvärkar och sammandragningar konstant, även i vila. Nog om mina gravidkrämpor...


Vår

När våren knackar på dörren blir jag genast lättare om fötterna. Denna helg har det varit underbart väder. Jag går in i vecka 29 på onsdag. Skönt att ha kommit en bit på vägen. Snart är det även dax för tillväxtultraljud. Jag har önskat mig en speciellt barnmorska. Det är viktigt vem som gör ultraljudet tycker jag. Vissa får man inte alls en bra kontakt med. Jag funderar på att avboka 3D ultraljudet. Jag vill jättejättegärna göra det, men är ju 4 h i bilen..Vill jag verkligen lägga den tgiden när jag ändå kommer att se hur han mår på tillväxtultraljudet? Jag är också lite orolig att det på något sätt kan skada bebis. Vissa påstår ju det. Någon som vet? Det har ju dock varit en dröm att göra ett sådant UL.
 
Häromdagen sa leon att han var tjocksvulten. Kom på att han menade utsvulten. Dock ville han säga att han var mätt. Gulle! Ett annat roligt ord som han sa var spökregn=spöregn eller tjockburjare=aborre. Det är med lite ledset öga man sedan hör att han lär sig ordet på riktigt. De växer så foirt. Han säger nu ord som Det är grymt mamma, eller vi är polare, eller den uppfinningen är cool. Till mig säger han varje dag Du är söt min prinsessa, tack min ängel, tack för du kallar mig så mamma, du är min favorit, jag gillar dig hela dagen,älskar dig. Jag undrar om han har blivit så kärleksfull och generös med komplimanger för att jag är det mot honom? Jag säger säker att jag älskar han minst fem ggr om dagen. Att han är bäst och klarar allt. Man skulle ju kunna tänka sig att han blir lite väl självsäker. Han är så himla ödmjuk och väluppfostrad; Tack säger han till ALLT, han säger att han inte klarar det vissa saker och behöver hjälp, han förstår vad som är rätt och fel hur bra som helst. Jajajaj tänker ni, gud vad hon skryter om sin unge. Och ja det kanske jag gör, men han är helt underbar om omtyckt av alla. Han är min favororit:-)
 
Angående vikten, så har jag inte alls tagit tag i detta tyvärr. Måste skärpa mig.

Dagarna går

Dagarna försvinner en efter en som blir till veckor som blir till månader.Tiden går så mycket fortare när man har barn. Undrar varför? Eller är det för att man blir äldre? När man var barn kändes ju en dag som en evighet.

Helgen var härlig. På fredag kväll klippte vi Leon. Jag sa " Ta bara topparna". Hon blötte ner håret och började klippa, lite som Edward Schissorhands. Håret flög åt alla hålkl och kanter. Jag kan inte med ord förklara hur frisyren nu är... Försöker ändå; Uppklippt på huvudet (söderklippt) och längst ner i nacken är det några tunna hårstrån. Det är hemskt! HEMSKT! Jag intalar mig själv att han fortfarande är samma härliga unge, fast med en extremt ful frisyr... Jag klippte bort stråna längst ner och de otroligt långa tunna polisongerna när vi kom hem. Det växer ut.

På lördagen var jag till Sickla och fika med en vän och sedan mötte jag upp man + son på Andys lekland. Big mistake. Ljudnivån är hemsk och galen stämning. De större ungarna knuffas och går före i köer. Ja, jag är då en sådan mirsa som säger till dem. Hemskt jag vet, men Leon hade väntat att få hoppa jättelänge.. Jag tränade på morgonen. Jätteskönt! Jag tränar tyvärr bara en gång i veckan numera, vilket är katastrofalt, men har ju fortfarande ont i foten och får bara inte till det oftare..
 
På söndagen jobbade Kristoffer som vanligt på fm och vid 13 kom svärmor och hängde med Leon några timmar och vi åkte till stan och åt och fikade. Mysigt att få den tiden.
 
Magen växer och jag går in i vecka 28. Jag har bokat tid för ett 3D ultraljud 19 mars. Då ska jag åka till Linköping. Läkaren är en av de bästa i Europa inom fosterdiagnostik, så det ska bli spännande.
 
 

Återvänder

Jag har haft väldigt ont i foten och nu typ 6 veckor senare eller vad det är, har jag fortfarande ont. Den är svullen och blå och jag haltar. Känns inte normalt.. Jag mår inte bra av att inte kunna träna och gå obehindrat och jag blir hela tiden större och tyngre. Jag vägde mig hos barnmorskan igår och det var inte roligt.. Ska träna på gymmet på lördag. Det blir skönt. Jag måste också försöka att tänka på kosten. Vräker i mig mackor och sötsaker. Måste få ett stopp! Kan någon frivillig tejpa igen min mun?! Det blir ju så extremt jobbigt att gå ner i vikt när jag dka vara hemma 1 år. Då om någon gång vill jag unna mig godsaker.. Ok fom nu blir jag hälsosam! Kanske börjar med lite detoxande juicer mm? Köpte surdegsknäcke häromdagen och det var jättegott! Nu ska jag göra lite te och dammsuga. Xoxo.

Rutinultraljud och stukad fot


Allt såg bra ut på rutinultraljudet. Han mår bra. Inga anmärkningar.

Jag däremot trodde att jag var bete för trappan men det var 3 trappsteg kvar. Landade med hela min tyngd på vänster fot. Tur i oturen. Har inte ens kunnat nuddat foten sedan i fredags. Nu jan jag stödja lite, men det gör väldigt ont. När vi var in på Karolinska gjorde jag även UL. För säkerhetsskäl... Allt var bra. Jag känner mig deppig och otillräcklig och hoppas att detta ska gå över fort!:-( 

Nya stövlar


Köpte ett par DKNY stövlar igår på rean.

And its a....

Boy! Vi kommer att få en till son. Leon får en lillebror. Jag är lyckligt lottad att han är frisk (från DS) och sopar prinsesstankarna under mattan. Jag har den senaste tiden insett att det kanske inte handlar om flicka eller pojke utan om just personligheten. Vi har fått vinstlotten med Leon. Det kan inte finnas en mer perfekt unge. Han är kärleksfull, omtänksam, snäll, uppfinningsrik, smart, söt mm Han har alltid varit så enkel att ha att göra med. Inga jobbiga faser. Det där med faser, är det så att det är vi föräldrar som tacklar det bra eller mindre bra. Jag tycker alltid att jag hör folk som säger att de har så jobbigt med sina barn bla bla Vi har aldrig haft det så.  Nej, missta mig inte för Blondinbella, jag skulle aldrig säga att allt var perfekt bla bla men just leon är perfekt på alla sätt och vis. Punkt.
 
På tisdag börjar jag jobba igen, jag har redan jobbat 2 + 3 januari, men vi var en tapper liten skara här, och ingen vågade fråga. På tisdag kommer nog någon att säga något. Jag funderar starkt på att först titta frågande på personen och säga ursäkta?! och sedan brista ut i gapskratt. Vore inte det ofantligt roligt?! Det ska bli skönt att börja jobba igen, trött på ledighet nu, då jag varit i thailand nyligen samt haft 2 veckor julledigt.. Sedan blir jag ju ledig igen om några månader.
 
På onsdag är det dax för RUL. Det ska bli spännande, men också nervöst. Tänk om de hittar något allvarligt hjärtfel eller liknande?!
 
Vi funderar mycket på namn för vår lilla son som ska titta ut på försommaren. Vi lutar mest åt Noel (Leon baklänges). Det fungerar internationellt, inga smeknamn och är fint. Ska fundera lite till dock..
Måste hitta en bra serie att ladda ner. Tips? Funderar på Downtown abbey. Många rekomenderar Homeland, men är rädd den är lite läskig. Jag är extremt känslig om det är något barn som far illa eller så...
 
 
XOXO

Jul i stugan

Jag och Leon klädde granen för två veckor sedan. Älskar julen! Jag har även tjatat till mig matkassar, torrvaror, från jobbet som jag har gett till en kvinna som inte ens hade råd med mat till henne och hennes dotter. Jag köpte även kycklingfilé, köttbullar, potatis, rödbetssallad och prinskorvar. Kolla in matkassens facebooksida och skänk något du också!

Berätta på jobbet

Jag har varit dålig att blogga den senaste tiden. Det har varit massor att göra på jobbet efter semestern. Jag har berättat för min chef. Hon blev glad för min skull. Jag var jättenervös innan, då jag hade en skräckupplevelse med min förra chef. Jag väntade till vecka 20 med min förra chef och när jag berättade var det första hon sa " Hur länge ska du vara hemma?" Brrr hon var hemsk! Min nuvarande chef är allafall ingenting vad hon var. En jobbig sak är dock att jag måste lämna mina projekt till mina kollegor och det är ganska jobbigt när man har kontrollbehov. Min "bästis" på jobbet tar sex av mina projekt och han får även förlängt. Yejjj! De två mest prestigefyllda projekten är inte ännu utdelade. Jag jobbar ju med dem ett tag till, men överlämning börjar nästa år. Jag har inte berättat för mina kollegor, så det blir en kul chock i januari:-)

Just nu trivs jag himla bra på jobbet. Det är underbart att tycka om sitt jobb så mycket som jag gör. Vad ska jag göra under min mammaledighet? Skriva en bok? Får fundera mer över det...

I söndags tränade jag och det var superskönt! Jag tog en liten bild på tjockismagen.

Thailand november 2013

Sitter på flygplanet påväg hem. Resan har varit sådär. Kristoffer fick någon sömndvala och sov sig genom hela resan. Det regnade mycket.

Det värsta var dock all oro. Först så oroade jag mig för provsvaret och sedan tog missfallsrisken över av mkp. Provsvaret har kommit och bebis har inte down syndrom. Den mest kritiska perioden för mfrisk av mkp var de första två dygnen och upp till två veckor, men man kan inte säkert säga att om jag får mf sent i graviditeten att det inte var pga mkp. Luddigt! Det är ju väldigt ovanligt att få mf såhär sent när man hela tiden ser att bebis växer normalt. Min hjärna säger att jag borde märka ett missfall. Jag har haft missfall förut där fostret dog i magen i vecka 9-10. Då fick jag ta abortpiller för att framkalla blödningen. Fostret var bara i vecka 6 när det slutade växa och hjärtat slutade att slå i v 9. På något sätt sitter den för rädslan kvar i mig. Att ett fött foster ska lugga helt stilla i mig och jag vara helt ovetande.. Allt är annorlunda denna gång. Tänk logiskt!

Jag har även jobbat en del under semestern. Jag får skylla mig själv att jag inte har delegerat uppgifter på andra. Jag har kontrollbehov och vill att det ska bli som jag har tänkt mig..Det har ändå varit lite jobbigt att hela tiden logga in och svara på mail, korrläsa mm.

Sedan har det även funnit underbara stunder. Jag och Leon var i havet med hans lilla båt. Det var mysigt och kändes som vi var helt ensamma i det stora havet. Det har varit fint väder också och det har varit härligt att se Leon ihop med sin morfar. När vi skulle åka sa han med darrande underlapp jag älskar morfar. Gulle!

Nu ska det bli mysigt att komma hem till rutinerna. Att äta min knäckemacka till frukost, äta lunch med min favvokollega Lasse, träffa kollegor och chef. Fika med underbara vänner. Julpynta i vårt hus, mysa i soffan med Leon på kvällarna och äta hemmalagad mat.

Undrar om jag ska köpa en gran i pr. Vi kan isåfall bara ha den i två veckor, sedan åker vi till mysiga stugan i Dalarna. Det är nog värt det ändå, när jag tänker på Leons glädje i att klä granen... Man ska leva i nuet, inte vara så himla praktisk.. Jo, klart vi ska ha julgran!

Nedan byter Leon och morfar hatt och Kristoffer kramar en elefantunge.

Pojke eller flicka

Jag funderar ofta på om det är en liten prins eller prinsessa som ligger i min mage. Innan tänkte jag att det var väldigt viktigt att det skulle bli en flicka. Efter kub historien vill jag bara att mitt barn ska vara friskt. Klyschigt, jag vet, men sant. En dröm som jag alltid kommer att ha är att någon gång få en dotter. Jag vet att det är förbjudet att säga sådana saker högt, men jag känner så. Jagkan rekommendera er som också har dessa tankar att läsa boken Dotter önskas av Katerina Janouch.

Om ni tittar på UL bilden nedan ser det onekligen ut som en pojke. :-)

Nu känner jag att jag är lycklig bara vårt barn är friskt.

Änglar i vardagen

Man möts då och då av änglar i vardagen. Dag 2 efter mkp hade jag fortfarande väldigt ont i magen. Jag ville se så bwbis fortfarande levde. Jag fick då remiss av läkaren på mvc till ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen. Mitt tidigare besök där var när vi gjorde kub testet. Den bm var nervös och lite kort. Vi fick ingen bra kontakt. Jag hade med mig mamma då Kristoffer var på jobbet. Jag ville bara se så att han/hon levde. Denna bm var så otroligt varm och härlig. Hon tog sig tid med oss och vi såg ju fort att bebis sprattlade och mådde bra. Jag känner mig ganska ofta som en orolig och resurskrävande person för sjukvården med mina ul besök. Hon berättade att hon gjorde 18 ultraljud med sin son. Det betyder så mycket när en bm säger så. Jagberättade även om den något empatilösa och kalla läkaren som gjorde mkp. Hon frågade direkt om det var xxxx och det var det. Hon hade tydligen varit chef på fosterdiagnostik på Karolinska. Vi fick titta länge på bebis. Jag har bett att få henne på rulet. Fantastiska människa!

Vecka 14 i Thailand

Dagarna passerar lugnt här i Bang tao beach. Ett ställe jag verkligen kan rekommendera alla småbarnsfamiljer. Jag känner mig inte alls gravid. Inga krämpor. Det enda man kan avslöja mig på är magen som nu är rejält stor. Den blir ännu större på kvällarna. Jag har lite molvärk på nätterna.

Imorse hade vi besök av Lollo på rummet. Leon var väldigt blyg dock. Två vänner kom igår för att bo här tills på söndag. De bor heltid i Thailand. Dock så verkar vi ha lite olika syn på vad man ska göra under semestern. De vill gärna ha fart och fläkt ochåka in till Phatong. Vi vilja lugn. Vi får se om jag pallar att åka in till Bangla road. Tror mest jag blir förbannad på alla äckliga killar/gubbar... Kanske bäst att vara kvar i vårt Ankeborg, vår skyddade verkstad för familjer.

Våga vara lycklig

Det har slutat att regna. Allt är underbart. Jag lever i nuet lite smått. Oroandet har jag lagt på vinden för en liten liten stund.