Åldersnoja

Jag är inte rädd för att åldras utseendemässigt. Jag är rädd för att vara en gammal mamma. Att jag ska vara en av de äldre på studenten osv.. Att jag inte ska orka hänga med. Den fysiska biten är redan dålig då jag ser mig själv som överviktigt och har ingen energi pga alla mackor och godis. Den psykiska delen är väl sådär, är ganska tankspridd och vimsig ibland. Det ligger i släkten tror jag. Jag täcker ju dock upp för det med råge då jag arbetar extremt strukturerat på jobbet med påminnelser och planering. Inget går genom mina alla gallergrindar. Inget missas. 

Idag fyller jag 36 år. Jag kommer vara hemma lite mer än 1 år och när jag går tillbaka till jobbet är jag 37. Snart 40. Medelålders. 

Jag är dock en fighter. En pitbullterrier som en projektledare kallade mig. Jag kämpar på. Utseendemässigt så ser jag yngre ut och har knappt några rynkor. Jag har en stark kropp med mycket muskler men även mycket fett. Jag går bara ta tag i vikten. Det gör jag med ökad träning och bättre kost. Jag vet, lättare sagt än gjort, men jag måste. Jag vägde in mig hos bm på 92 kg. Min fot är fortfarande inte bra och jag undrar om jag någonsin kommer att kunna springa igen. Jag hoppas så, för det är det enda som biter på mina fettceller och ökar min serotoninnivå rejält. 

Gällande att jag är en gammal mamma så kanske man gör sig så gammal man är i hjärtat. Jag ska försöka att leva mer i nuet och dansa som ingen ser på.

Kommentera inlägget här :