Vårt sista lilla embryo klarade inte upptiningen. Han dog. Sorgligt. Först blev jag ledsen och sorgsen, men mådde ganska snabbt bättre. Dels så har jag ju världens finaste son hemma och läkaren sa att vi går köra igång direkt. De fixar en tid till oss. Förut sa de att de tidigast kunde ta emot oss i mitten av april. Nu blir det vecka 11. Skönt! På onsdag börjar jag att spraya mig till nedreglering för att två v senare bombardera kroppen med hormoner i sprutform. Läkaren sa att vi kan odla några av de befruktade äggen i 5 dagar så att de blir blastocyster. Det tror jag verkligen på.
