Lite blahablaha

På mitt förrförra jobb ansvarade jag för business 2 business marknadsföringen på ett teknikföretag. Jag skötte dvs marknadsföringen gentemot företagskunder, inte mot konsument. Det gällde då för sju länder. Jag hade en chef från helvetet. Hon var ondskefull. Om jag pratade med en kollega så kunde hon helt plötsligt lägga sig i och ifrågasatte mina frågor till andra. Hon kunde ta över mina projekt mitt i och hon var alltid iskall. Det är svårt att förklara hur hon var. Hon var hela tiden nedlåtande. Jag hade konstant ont i magen. Det var så mina magsår kom. Jag jobbade 7 dagar veckan och ofta till kl 22. Hon sa aldrig något om det. Tackade mig aldrig. Det första hon sa när jag berättade att jag var gravid var; hur länge ska du vara hemma? Jag hade ju ingen aning men drog till med 8 mån. Det tyckte hon var ganska ok. Säger man inte grattis? Jsg väntade med att berätta tills vecka 18. Jag fortsatte att jobba hårt och ha ont i magen till kroppen sa ifrån. Jag gick en störtblödning i vecka 22. Med klumpar och hela fadirullan.. Jag var ju helt säker på att det var missfall. Vi åkte in akut till Huddinge sjukhus. Det var ingen fara. Leon sprattlade runt inne i magen såg vi på ultraljudet. Efteråt sa min barnmorska till mig på skarpen. Hon frågade; vad är viktigast? Din graviditet eller ditt jobb. Jag blev sjukskriven 50% Det var min och Leons räddning. Jag blev efter 4 veckor uppsagd efter att berättat att jag var gravid. Det var lika bra det. Man ska aldrig tåla att bli behandlad på det sättet av någon. Jag tror att hon mådde dåligt.

Kommentera inlägget här :